Jonatan Gråhns
Jonatans berättelse
Jonatan drabbades av en allvarlig bakteriell infektion orsakad av grupp A-streptokocker, som ledde till hjärnhinneinflammation och ett cerebralt empyem. Även om infektionen inte orsakades av meningokocker delar hans berättelse flera viktiga erfarenheter med dem vi möter: ett snabbt och allvarligt sjukdomsförlopp, vikten av att reagera på varningssymtom och de efterverkningar som kan finnas kvar efteråt.
Hej,
Jag vill höra av mig till er efter det jag själv varit med om tidigare i år. Framför allt vill jag tacka för det arbete ni gör och för informationen ni sprider. Efter min egen sjukdomstid har jag fått en helt annan förståelse för hur snabbt allvarliga infektioner kan utvecklas och hur viktigt det är att människor känner till varningssignaler och vågar söka hjälp i tid.
Mitt sjukdomsförlopp började egentligen som en vanlig förkylning. Efter ett tag fick jag ont i bihålorna och därefter kraftig öronvärk. Samtidigt kände jag att något inte stod rätt till och jag sökte vård vid flera tillfällen.
Innan jag till slut åkte in till akuten den 9 februari hade jag muntligen beskrivit symptom som nackstelhet, kraftig huvudvärk, ljusskygghet och kräkningar som innehöll blod vid kontakt med hälsocentralen. Samtidigt hade jag under nästan tre veckor tagit febernedsättande läkemedel, vilket gjorde det svårt att påvisa någon tydlig feber. Trots de symptom jag beskrev uppmanades jag ändå att avvakta.
Någon timme efter den sista kontakten med hälsocentralen insåg jag själv att jag behövde ytterligare hjälp och åkte därför in till akuten. I efterhand känns det både skrämmande och märkligt att jag själv, trots flera vårdkontakter, behövde ta beslutet att situationen var akut. Det finns en stolthet i att jag faktiskt agerade och litade på min egen känsla, men samtidigt är det en obehaglig tanke att jag själv behövde driva det beslutet så aktivt.
När jag väl kom in till akuten gick allt väldigt snabbt. Det visade sig att jag toppade snabbsänkan och efter ytterligare prover låg sänkan på nästan 430. Genom provtagning av ryggmärgsvätska kunde man konstatera hjärnhinneinflammation. Jag blev kvar på Gävle sjukhus under natten och transporterades därefter vidare till Uppsala för fortsatt behandling.
Det man senare konstaterade var ett otogent cerebralt empyem orsakat av grupp A-streptokocker, där infektionen hade spridit sig från öronområdet till området kring hjärnan. Till en början försökte man behandla infektionen och varbildningen intravenöst, men mitt tillstånd försämrades snabbt. Jag tappade funktionen i hela vänstra sidan av kroppen, från topp till tå.
Läkarna behövde då genomföra ett kirurgiskt ingrepp bakom höger öra för att komma åt infektionen. Kort därefter stod det klart att ytterligare ett större ingrepp behövdes. De gick då in via skallbenet för att komma åt varbildningen kring hjärnan och sätta in en shunt som under flera dagar kontinuerligt behövde tömmas. Operationen, som från början uppskattades ta 2–3 timmar, blev istället närmare 6–7 timmar lång.
Idag lever jag med kvarstående men efter allt som hänt, bland annat hjärntrötthet och nedsatt hörsel på höger öra. Samtidigt känner jag en enorm tacksamhet gentemot de människor inom vården som faktiskt räddade mitt liv.
När jag läser informationen och berättelserna på er hemsida känner jag igen mycket av det som beskrivs kring hur snabbt invasiva infektioner kan förändra livet. Därför ville jag bara höra av mig och säga att ert arbete verkligen betyder något. Att sprida kunskap och skapa medvetenhet kan göra stor skillnad.
Tack för det ni gör.
Vänliga hälsningar,
Jonatan Gråhns
